Träning
Utbildningsskalan
När man talar om ”hästens utbildning”, så menar man inte att hästen ska dresseras. Utbildning är snarare en systematisk träning av hästen, då det handlar om att få hästen att i både fysiskt och psykiskt avseende utvecklar sin naturliga, möjligheter fullt ut och att göra hästen till en lydig och allsidig utbildad ridhäst, som är angenäm att rida.
Utbildningsskalan är en översikt av de grundegenskaper ridhästen bör ha och visar de olika faser som krävs för att uppnå ovanstående mål.
KOM IHÅG
Alla hästar måste, oavsett vad de ska användas till, leva upp till kriterierna i utbildningsskalan för att kunna reagera lydigt, avspänt och harmoniskt på ryttarens hjälper
TAKT
Grundläggande fas
LÖSGJORDHET
STÖD
Utveckling av påskjutet
SCHVUNG
Genomsläpplighet (Ridbarhet)
RAKRIKNING
Utveckling av bärigheten
SAMLING
Ingen av de sex delmomenten kan stå ensamt, utan delarna ä beroende av varandra och fungera i samspel.
Utbildningsskalan gäller såväl unghästen utbildning, som den utbildade hästens systematiska uppbyggda träning
KOM IHÅG
För att uppnå de olika utbildningsmålen måste man ge hästen allsidig träning. Detta inkluderar även hästens psyke.
Genomsläppligheten (ridbarheten), som man så småningom når fram till underutbildningens gång, gör hästen lydigare och mer kapabel samt angenämare att rida. Detta gäller alla hästar, inte bara tävlingshästar, utan varje gång en häst ska prestera under ryttare.
KOM IHÅG
Målet med hela utbildningen är genomsläpplighet. Genomsläppligheten blir större, ju längre man kommit med de övriga utbildningsmålen.
Takt
Takt är en regelbundenhet i rum och tid i de tre grundgångarterna, alltså i skritt, trav och galopp. Således måste det ena steget i exempelvis trav vara lika vägvinnande som det andra, och rytmen i rörelsen måste bibehållas regelbunden.
För att vid varje tillfälle kunna bedöma takten, är det nödvändigt att känna till rörelseförloppet i de tre grundgångarterna (4.3 KOM IHÅG I de tre grundgångarterna måste takten bibehållas i samtliga tempon – arbetstempo, samlat tempo och ökat tempo)
KOM IHÅG
Takten måste bibehållas inte bara på raka och börja spåret utan också i övergångar, tempoväxlingar och vändningar. Ingen rörelse eller övning kan vara bra, om takten är oregelbunden, och inget steg i utbildningen kan vara riktigt, om det leder till att takten blir oregelbunden,
Lösgjordhet
En förutsättning för all vidare utbildning är att hästen är lösgjord. Förutom takt måste lösgjordhet vara ett väsentligt mål under den grundläggande fasen. För att de takmässsiga rörelsena ska vara korrekta, måste även hästens rygg vara med och musklerna obesvärat och avslappnat spännas och slappna av.
Bara en häst som är fysiskt och psykiskt avspänd ( fri från spänningar) kan gå lösgjort och villigt prestera på topp av sin förmåga.
KOM IHÅG
Hästen har kommit till lösgjordhet när den är beredd att sträcka halsen framåt nedåt i alla tre gångarterna. En lösgjord häst går framåt med god ryggverksamhet och naturliga, taktmässiga rörelse, som inte är överilad. Ryttaren kommer till drivning och kan sitta mjukt och följsamt.
Stöd
Stöd är den mjuka, stadiga kontakten mellan ryttarens hand och hästens mun. Genom att taktmässigt och lösgjort gå framåt, vilket ryttaren åstadkommer med sina drivande hjälper, ska hästen söka stöd på bettet och gå fram till ryttarens hand. Man säger också; ” Hästen söker stöd, och ryttaren erbjuder det”
Ett korrekt stöd ger hästen den nödvändiga säkerheten, så att den kan återfinna sin naturliga jämvikt under ryttare och gå i balans i den takt de olika gångarterna kräver. Nacken ska alltid
vara hästens högsta punkt, utom när hästen får sträcka sig framåt nedåt och gå i låg form.
KOM IHÅG
Stödet får aldrig åstadkommas genom att tyglarna verkar bakåt utan måste vara resultatet av denpåskjutande kraften bakifrån. Hästen ska på grund av ryttarens drivande inverkan förtroendefullt gå fram till handen.
Ett mer uttalat stöd kallas också eftergift. Denna böjning i nacken (hästen ”går på tygeln) är i sig inte något mål i hästens utbildning men väl resultatet av skickligt dressyrarbete. Därför får
varken unghästen i grundutbildning eller äldre, rutinerade hästar ”tas ner på tygeln” för tidigt i den lösgörande fasen. Ett sådant förfarande är alltid till nackdel för lösgjordheten och bakbensaktiviteten och därmed för hela utbildningen, i synnerhet om ryttaren endast inverka med handen
Schvung
Schvung är en överföring av bakdelens energiska impulser till hela rörelsen framåt. Hästen rör sig med schvung, när den energiskt lyfter fötterna och i vävmomentet för benen långt framåt.
För att kunna trava och galoppera med schvung måste hästen vara lösgjord samt gå med fjädrande ryggverkan och mjukt stöd. I skritt finns inget svävmoment, och därför kan hästen inte skritta med schvung.
Schvung är bra när hasleden energisk rör sig framåt uppåt så snart hästen har lyft på foten. Hasleden får inte först dras uppåt och absolut inte bakåt. Ryggmuskelaturen tar upp rörelsen och tar med sig ryttaren, så att han sitter bekvämt. Ryttaren känner då en tydlig impuls framåt från bakdelen. Man säger också ”Hästen tar ryttaren med sig”
KOM IHÅG
Schvung är resultat av ryttarens arbete, där han visserligen utnyttjar hästens naturliga gång men också lägger till kriterierna lösgjordhet, påskjut bakifrån och genomsläpplighet.
Om hästen rids i överilat tempo, blir svävmomentet kortare genom att hästen lyfter på benen snabbare.
Rakrikning
Hästen är rakriktad när bakdelen och framdelen rör sig på samma spår, dvs, när hästen på rakt och på böjt spår anpassa sig i längsaxel efter spåret. Man säger också att hästen ”täcker upp spåret”
De är nödvändigt att rakrikta hästen för att den ska belasta båda kroppshalvorna lika mycket. Man rakrikar hästen genom att konsekvent träna hästens båda sidor lika mycket.
Hästen måste rakriktas för att:
- båda sidorna ska belastas lika mycket och för att förebygga en ensidig förslitning i lederna,
- den påskjutande kraften ska bli lika stor som möjligt,
- ryttare lättare ska kunna hålla hästen mellan hjälperna och göra den genomsläpplighet.
- hästen ska gå fram lika mycket till båda tyglarna,
- ryttaren ska kunna samla hästen.
Endast en rakriktad häst är lika ridbar i båda varven.
KOM IHÅG
På en rakrikatd häst verkar bakdelens påskjutande kraft helt i riktning mot hästens tyngdpunkt. Omvänt måste hästen vara rakriktad för att ryttarens förhållande hjälper ska gå till bakdelen via mun, nacke, hals och rygg och verka lika mycket på båda bakbenen.
Att rakrikta hästen är en ständig återkommande uppgift som aldrig få hoppas över, då alla hästar har en mer eller mindre utpräglad narturlig snedhet.
Samling
När hästen går i samling, flyttas mer vikt över till bakbenen genom att höft- knä- och hasleden böjs kraftigare, och bakbenen trampar ännu mer i riktning mot tyngdpunkten. Frambenen avlastas härigenom och deras rörelse blir friare. Ryttaren och åskådaren får en känsla av att den samlade hästen går ”i uppförsbacke”.
KOM IHÅG
På grund av sin kroppsbyggnad bär hästen större delen av sin vikt på framdelen. Eftersom en sådan viktfördelning blir ännu mer ofördelaktig genom att ryttaren sitter alldeles bakom bogpartiet, är det även med tanke på hästens hälsa och hållbarhet motiverat att få hästen att flytta över mer vikt till bakdelen. En viss grad av samling är alltså till fördel för alla hästar.
När påskjutet är tilräckligt stort, är hästen alltså i stånd att gå i balans och bära sig själv i alla tre gångarterna
Genomsläpplighet (ridbarhet)
Med genomsläpplighet menas att hästen är beredd att lydigt och avspänt svara på ryttarens hjälper.
KOM IHÅG
Man kan tala om genomsläpplighet när hästen, lösgjort och lydigt, reagera lika mycket i båda varven för de framåtdrivande, de förhållande och de sidförande hjälperna. Genomsläpplighet är det avgörande kännetecknet på att hästen är korrekt riden.